äh, du är bara jobbig och egoistisk Amanda
Fasen vad det kan regna då! Kan det inte bara åska med så att min huvudvärk släpper? OKej, det känns i för sig inte som åskhuvudvärk, men ändå.
Fi fan vad mörkt det blir tidigt nu.
och med tanke på regnet och huvudvärken så blev det ingen springrunda för min del, ahhh... när man väl har ställt in sig.
Men visst..
Aja, det var väl lika bra kanske.
För övrigt har jag mått piss idag.
Och nu när jag vet vad riiiiiiktig saknad är så kan jag säga att jag aldrig har saknat någon så mycket som jag gör nu... vet inte om jag ska säga förlåt nu eller något. Mina vänner betyder ju och jag tar er inte för givet... men jag vet att jag har möjlighet till att träffa er någon gång sådär .. och skulle det vara något så finns det telefonen liksom.
Fy fan vad jag bara ville lägga mig ner på marken idag och storgråta. Jag ville bara skrika, jag äääälskar dig mitt hjärta, snälla kom tillbaks till mig! Hon var ju så jävla nära mig, men jag kunde inte röra henne, för hon var fortfarande för långt borta.
Men det är såklart att jag inte kunde göra det... fanns ju massvis med folk runt om mig.
Inne på folkets hus, så kände jag tårarna, så nära det var tills att en fall.. och hade den fallit så hade nästa med gjort det och sen hade det inte gått att stoppa. Så jag slog mig själv psykiskt. Blockerade alla tankar kring henne.
Jag lyckades med att hålla på tårarna. Yej me.
När vi sen var på skolan och fick mer information om detta läsåret så blev det inte särskilt bättre, inte för att jag blockerade upp tankarna kring henne, nejdå... dem hade jag fortfarande blockerade... utan för att i morgon är det dags för simning.
Jag hatar det!
För det första, jag kan simma, men är inte överbäst på det.. känns jävligt skämmigt ändå, eftersom att jag är så långsam.
för det andra tycker jag inte om min mage... och när jag står där med en hel klass känner jag mig överfet, fast att jag bara har en otränad mage.
Det sista är för att jag inte direkt har någon att simma med. Jag skyller inte på någon direkt, för alla gör sina val!
Jag vet inte vad detta gör för mina betyg, men jag vill inte börja terminen dåligt direkt.
Jag fick iallafall min räddning! Amanda O sms:a mig... så jag kommer att simma med henne imorgon :')!
Kommer känna mig asfet, men det är lungt. JAG VET... jag är inte fet... men fy fan vad jag hatar min kropp just nu... allting sitter dåligt och ofta jag vill ta av mig allt med då? NEJ. och hon.. hon är smal och tränar ofta! wohoo..
nämen, jag ska inte vara så deppig nu.. jag ska vara glad över att någon fråga mig om vi kunde simma imorgon, och det är jag verkligen :)!
Inte så ensam längre. Thank u God! or something.
Ska kolla vad det är på tv nu kl.9 snart.
Vi hörs!
Hoppas ni inte dampade för mycket på mitt "dampinlägg".
Jag ursäktar om någon tar illa upp, men jag mår urkasst, jag vill bara ha min katt, okej?
Allt jag har är bilder, minnen och en video. Visst, jag ska "bara" vara glad över att du lever.
Men det är fan enklare sagt än gjort. Man kan ju säga såhär " det viktigaste är ju att hon mår bra" Jo, klart som fan att det är. Men jag vill ju att hon ska må bra med mig, egoist som jag är.
Nej, ska sluta babbla iväg nu.
ÅH no.. Jag måste hinna posta ett jävla brev med. Jävla skitdag.
tjo ko.
I got me myself and I, and you do to, believe it or not.. just find yourself.
Såg precis min bok som jag skrev i när jag var deprimerad en sommar, ja jag var faktiskt det men det är inget jag har sagt till någon direkt. För vid den tiden så var det faktiskt ingen som ställde upp och vem vänder man sig till då? föräldrarna? Hm.. nupe, för det har jag varit för stolt för att göra hela tiden. inte visa ens svagheter ni vet.
Hehe, idag har Amanda lättat på hjärtat, ja... ehe. Kommer säkert ångra att jag lägger ut detta, för jag har skrivit liknande av sådana här inlägg... och de åker väck.. hähä.
Jag saknar dig Smulan.
Men iallafall, saken är den att jag har haft boken på ett ställe så att ingen kan läsa den, för att jag skäms, jag tycker den är riktigt pinsam! men jag kan inte slänga den för det är som att jag slänger bort vad det är jag har bearbetat.. att jag klarade mig ur den fasen själv. Det tyder på min inre styrka, och den är jag så glad över att ha. När ingen annan är där så har jag mig själv... ungefär som Beyoncé sjunger. Beyoncé har en styrka i både röst och sätt som jag beundrar och det är kanske inte så konstigt att jag har tyckt om henne sen jag såg henne för första gången på MTV hos mormor och morfar när jag kanske var nio år.
Hon betyder oehört mycket för mig, mer än vad jag egentligen förklarar. Och jag inte finna mig i att aldrig mer se henne live. EN gång till måste jag, iallafall en!
IT TOOK ME SOME TIME BUT NOW I'VE MOVED ON, BECAUSE I REALIZED I GOT…
ME, MYSELF AND I
THAT'S ALL I GOT IN THE END
THAT'S WHAT I FOUND OUT
AND IT AINT NO NEED TO CRY
I TOOK A VOW THAT FROM NOW ON
I'M GON'NA BE MY OWN BEST FRIEND.
ME, MYSELF AND I
THAT'S ALL I GOT IN THE END
THAT'S WHAT I FOUND OUT
AND IT AINT NO NEED TO CRY
I TOOK A VOW THAT FROM NOW ON
I'M GON'NA BE MY OWN BEST FRIEND.
En låt som jag kan börja störtböla över men samtidigt känna en sådan lättnad över att höra är Fergies "big girls don't cry" Den låten blev populär under min depp-period och den satt jag och grät till varenda gång... åhhh, jag minns de kvällarna, fyfan de var inte lätta. De var rena helvetet och jag ville bara dö, för vem fan skulle bry sig? hehe, nu börjar jag gråta.. hihi. nej fy fan vilket helvete det var, och ingeen visste för det är ju inget man säger till vem som helst? Och har man ingen speciell att prata med... då blir det ju så.
Ni vet att jag tror på ödet, att denna låten kom ut då... jag bara tackar gudarna alltså! Inte för att låten i ren text handlar om vad jag var med om, men det är just det att hon bedjar i sin röst att vi inte ska gråta, vi är stora, vi klarar av att resa oss upp igen efter ett fall. och ja Fergie, du har så rätt!
It's time to be a big girl now, and big girls don't cry, don't cry.
en sak till.. ska man tacka gudarna för att man antagligen blev självständig av den erfarenheten? Hm.. jag vet inte det, för samtidigt som jag är glad över det, så är det många som inte är det, vilket gör det jobbigt för mig. Jag är van vid att klara mig själv oavsett om jag blir erbjuden hjälp. Jag kan känna en sådan frustration över att folk inte är så självständiga, men det kan ju fan inte de hjälpa! Får ta och skärpa mig. Nu behöver jag lite tid för mig själv.
Hehe, idag har Amanda lättat på hjärtat, ja... ehe. Kommer säkert ångra att jag lägger ut detta, för jag har skrivit liknande av sådana här inlägg... och de åker väck.. hähä.
Jag saknar dig Smulan.
Like the rose, you have become beautiful forever
Nej. Jag har aldrig funderat på att sälja mina katter och jag har heller aldrig fått frågan. idag fick jag den.
Människorna som hittade Smulan är helt underbara på alla sätt och Smulan stormtrivs hos de! Men hon skulle aldrig välja någon total idiot iheller.
Smulan gick ju dit bort till de idag igen, så vi hämtade henne, jag och Christopher.. vi skulle höra av oss om vad vi ville göra.
Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig.. men nej, jag säljer inte Smulan men vill hon inte bo hos oss längre så är det okej. Det är det. Smulan har alltid vetat vad hon vill göra, och jag tänker inte vara den som sätter stopp för det nu.
Så om Smulan går bort till de och sover i deras soffa och myser med de.. då får hon göra det, så länge hon mår bra.. vem vet.. kanske hon vill hem till oss någon gång? Man får ALDRIG glömma att hon fortfarande är en katt, ett liv.
Detta är ju lätt att skriva, för jag vet att inte inte kommer bli lätt sen när hon isåfall går utför dörren och inte har någon tanke på att komma tillbaks. Så nej, för tillfället mår jag inte riktigt bra i mitt hjärta, för hon är en del av det, och hon känner sig inte hemma på den plats där jag är tvungen till att bo.
Hon är allt jag inte är.
Hon kommer förmodligen att ha två hem nu framöver.
& Jag förstår inte mig på min familj riktigt... för mig känns det som att de är egoistiska innerst inne.. de gör inget för hennes bästa för att de älskar henne för mycket. Och jag... jag älskar henne med... så innerligt! Men jag kan inte hålla på såhär med henne. Det är inte samma Smulan som är här, för hon trivs inte, hon har glömt hur det är att leva med andra katter så nära inpå sig och en massa "barn" som vill ha henne hos sig hela tiden.
Jag tänker inte ta ut de andra katterna i mitt hus för att Smulan ska få vara en drottning igen. Mulan har funnit en sådan ro i sin själ så jag tänker inte förstöra den... och Charly.. well.. ni som känner henne vet att hon inte ens vill vara ute 10 min på egen hand.
Smulan har ju faktiskt hittat ett annat hem själv också redan. Hon är 10 år nu, en gammal katt... jag förstår att det är svårt för henne att börja om på nytt med de andre katterna. Jag älskar alla mina katter för mycket för att hålla på att trixa med deras liv.
En katt som beter sig så som hon gör här hemma mår inte bra, och det finns ingen som jag kan göra något åt... för jag kan inte flytta ut till börringe igen.. men hon lever ialllafall. Flyttar hon på egen hand så kommer jag att besöka henne.
så.. nu ska jag snart gå och lägga mig i Smulans famn och gråta, like the good old days.
I love you my rose.
